Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Imorgon har ska Benjamin opereras och jag är utom mig av oro, för en operation som egentligen inte ska innebära någon större risk, men vad gör väl det, det är min son och då är alla risker oroande.. även de ytterst små. Och speciellt de då jag inte är med hela tiden. Försöker intala mig att det egentligen inte är en större risk än att sätta sig i bilen, för det är det ju inte, men ändå.. Jag har oroat mig så inför detta och sovit skit i såå många nätter nu. Nu har oron blivit lite annorlunda eftersom han är lite förkyld. Då är det inte säkert att det blir av, de ville bedöma själva imorgon. Jag hoppas ändå att det blir av imorgon, jag orkar inte med denna oro en gång till, inte just nu! Jag och bebis i magen behöver min sömn..

För den som inte vet ska Benjamin göra en s.k. abrasio, dvs en bortskrapning av körteln bakom näsan. Detta för att han har svårt att få luft om nätterna och snarkar så. Jag har bävat så för denna dag, samtidigt som jag vill att den ska bli av. jag vill att den ska vara ÖVER!!!

Jag har idag skrivit ett arbete om Münchhausen by proxy i min engelska kurs och jag kan absolut inte förstå att man kan bli så psykiskt sjuk att man kan utsätta sitt eget barn för något så fruktansvärt. Jag bävar då för denna lilla operation och känner skuldkänslor för vad jag tänker utsätta mitt älskade barn för. men det är för hans skull och jag hoppas så att det går bra imorgon och att det kommer att hjälpa honom framöver...


Mitt älskade allt!