vilket uppehåll!
Men nu så är jag tillbaka...
Har som vanligt varit bråda dagar med en resa till Krumke över midsommarhelgen som final.
En mycket, mycket trevlig helg med ett underbart lag och en FANTASTISK häst! Tack underbara Vazze! Till SM når vi formtoppen!
Benjamin har varit med och njutit av tysk sommarvärme, massa uppmärksamhet, fina hästar, musik och applåder. Det har inte direkt gått någon nöd på honom om man säger så. Dessutom var han superduktig hela resan dit och hem.
Men nu åter till vardagen, den vardag som inte är som vanlig vardag men som snart blir vår. Älskling bara jobbar och jobbar, tur man kan åka och äta kvällsmat på hans jobb så att man får se honom i vaket tillstånd någongång. Just nu har vi läger på jobbet och dagens arbetspass har tillbringats på stranden och vid poolen. Inte helt illa.
Igår tog jag fram och fyllde Benjamins lilla pool.. Om det uppskattades, ja döm själva!
Ledig!
Imorgon är jag ledig, har bytt bort mitt pass och snacka om att det gjorde hela min dag igår, ja.. och idag och framförallt imorgon!!! Och det bästa av allt är att Andreas är hemma imorgon med och vi kan ta dagen lite som den kommer och njuta av varandra och att vara lediga. Vi är förvisso lediga hela helgen men den är sååå full av aktiviteter så morgondagen behövs. Dessutom bytte jag bort träningen igår ( Tack mamma!!!) och så även idag ( tack igen mamma, du är bäst!) Jag älskar att vara i stallet och trivs fantastiskt bra med laget, men just nu behövde jag ett brejk!
På onsdag åker vi till Krumke i Tyskland och tävlar och om en månad är det SM. Sen ska vi ge lille Vazze någons veckas voltigesemester. Och mig med för den delen. Tror vi är många som behöver det då. Men just nu är det full fart och det taggas för fullt inför dessa två tävlingar!
Nu ska jag försöka se klart Greys avsnittet som jag missade igår, sen måste jag sova. Fast jag har ju en liter jordgubbar jag måste snaska lite på med... Mums!
Måste bara visa denna bild från när vi var på Philips student för två veckor sedan. Benjamin busade som vanligt och höll igång tills han plötsligt bestämde sig för att ta en tupplur hos bästa moster! Visst ser det oerhört gott ut?
Helgen
Har haft en bra helg. Gårdagen var lite stressig men kul! Benjamin var nöjd med att det var full aktivitet hela dagen och hade inga planer alls på att somna på kvällen hos pappa.
Idag har vi inte hunnit med så mycket, städning, middagsvila, mathandlande och träning. Lyckades få i mig kvällsmat innan benji somnade ikväll och har redan hunnit städa upp hela köket så ikväll kanske jag får mer än 1/2 timme i lugn och ro innan skruttisen vaknar..
Tänkte bara bjuda på några bilder först
Finaste Dessan tog studenten!
Benji gillar att sitta på axlarna, här inspekterar han min mun, lätt nöjd
Måste nog kolla närmre, mamma..
Fick äta lite jordgubbe ikväll, och japp, det gillades starkt.
Nu ska jag äta lite jordgubbar med grädde och slappa i soffan en stund!
living on the edge!
Nu krävs det förändring, på många plan, och det måste ske snart. Annars tror jag att jag ligger inlåst på hispan om en månad!
Vet ni att man blir totaltr dum i huvudet utan sömn?? Om inte så gör ett test å sov dåligt ett par dagar och se hur det känns. Jag lovar att man inte vänjer sig, inte jag iaf, jag har inte vant mig på dessa 13 månader och jag undrar om jag någonsin vänjer mig. På måndag MÅSTE jag ringa till BVC och jag ska KRÄVA hjälp. Just nu går nämligen ekvationen dålig sömn, mycket jobb, en man som aldrig är hemma inte ihop. Inte alls faktiskt. Och när ljuset är minst två månader bort är det lätt att inte se det alls. Att inte förstå hur man ska ta sig dit.
Jag beundrar er ensamstående, både mammor och pappor som orkar dra lasset med småbarn ,hem, jobb osv. Ni är helt otroliga oh värda precis hur mycket som helst. Jag hade aldrig överlevt det här utan Andreas, inte en chans, och det är just därför jag känner mig totalt nedslagen just nu. Min älskade man, jag behöver dig!
Nu ska jag ställa mig i duschen, rycka upp mig, och försöka övertala mig själv att jag klarar det här! Det gör jag, för jag är stark!
I eftermiddag är det student och jag ska även iväg och sjunga på bröllop. Det kommer att bli en bra dag, det kommer att bli en bra dag.
Tänk om vi bara hade haft lite bättre väder, tror ni inte att livet hade känts lättare då?
Nytvättad!
Titta vem jag hittade i tvättkorgen?
När katten är borta...
.. ja då äter jag chevreost!
Konstigt att jag inte tröttnat än, min taktik är annars att jag ska äta chevreost så ofta att när det väl är dags för småsyskon och jag ska bli gravid igen då ska jag inte längta ihjäl mig efter chevre!
Så ikväll, som vanligt minst en gång i veckan när andreas är borta, blev det chevreost-sallad till kvällsmat. Herre min je va gott det kan vara!!
Sen skulle jag avsluta kvällen med lite skönt tvtittande, har typ inte tittat på Greys på hur många veckor sedan som helst. Och vad händer då, jo hela avsnittet handlar om en psykopat som springer rundor och skjuter folk till höger och vänster. Ja höll ju på å få hjärtsnörp!
Nä, nu ska jag lägga mig i sängen, läsa en avkopplande och glad bok, sen sussa sött, nu har sommaren börjat med MASSA jobb, så det gäller att somna i tid.
ost, sallad, vin och skvaller förgyllde min kväll!
Framsteg
Tänk så stort det är när ett litet barn gör nya framsteg, första leendet, första mattuggan, första gången de sitter, de första magiska stegen. Allt detta gör vi vuxna utan att ens tänka på det. Och det flesta går igenom utvecklingen och lär sig allt utan större problem. Ändå är det så stort, speciellt de första stegen. Benjamin tog sina första igår, och ja, det var stort, det var applåder och lyckotårar. Jag fick lura honom lite, det kom inte helt frivilligt, men ett steg blev snabbt 2 och 3 och 4 och 5. Dock tror jag det dröjer innan han går omkring ordentligt, han är för feg och det är bekvämt att krypa, men snart så, så springer jag efter honom för att han har sprungit iväg mot nya äventyr!
Gå med gåvagnen är också kul!
När landar vi?
När landar vi i vardagen?Just nu känns livet så mycket upp och ner att jag inte riktigt reder ut det. jag planerar och planerar men det räcker liksom inte till, tiden räcker liksom inte till. Jag skulle behöva en timeout, en vecka eler helst två, men jag vet att jag har alldelels för många som räknar med mig och då kan man inte ta time out, inte just nu iaf. Samtidigt är det en härlig känsla att känna sig behövt, att vara en del av något, något utanför sig själv och sin familj. Men när det blir för mycket, då försvinner glädjen. Jag måste lära mig prioritera, men hur gör man det när man
fullkomligt älskar det man gör?
Förr eller senare får jag klarhet i mina tankar, på mina önskemål..
Tills dess är det bara att hänga med i svängarna!!
