Det genuina mötet
Jag älskar att träffa nya människor. Att få en liten inblick i deras livshistoria. Att få nya perspektiv. Underbart.
Härrom veckan hjälpte jag en amerikansk medelålders man med att betala sin parkeringsavgift utanför campus. Sedan pratade vi i nästan en timme om allt mellan himmel och jord. Men mest om flyg. Jag råkade berätta att jag är extremt flygrädd och vips så fick jag stora delar av hans liv presenterade för mig. Intressant? Japp. Givande? Oerhört.
En pilot som sysslat med allt från att rädda människor ute på haven till att basa inom det militära. Jag fick se bilder från Afghanistan, Libanon och London. Otippat? Javisst. Givande? Absolut. Och så intressant
Jag har läst många böcker om situationen i Afghanistan men han visade mig en bild av en kvinna som låg på en gata, övertäckt med ett skynke. Hennes ca 7 årige son satt jämte Jag trodde först att hon var död men fick förklarat för mig att hennes make dött och att hon därför inte var värd ett jota. Hon låg där och hoppades att en lastbilschaufför skulle plocka upp henne och göra henne till sin fru. Hon hade tur för hennes son utgjorde ett större värde än hon själv och han skulle kunna hjälpa en framtida styvfar med diverse arbeten.
Hon skulle förmodligen få en ny man och ett, för henne, drägligt liv.
Hade hon haft en dotter hade hon blivit liggandes med skynket länge. Och i värsta fall blivit träffad av någon av de bilar som inte lyckats värja för hennes, och de andra mänlösa kvinnornas kroppar. Kanske var det just det hon hoppades på.
Mannen avslutade vår konversation med att ytterligare en gång be om mitt namn, ge ut sin hemsideadress och ge mig ett låttips. Spännande herre, så nu ska jag lyssna på "each coming night" (iron and wine) och läsa om flygplan på historicwings.com, fast jag egentligen borde plugga :)
Trackback
