Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Wow

Idag har jag varit på ängsgården i Laholm för att få hjälp med mitt illamående och min tråkiga mage. Och visst var det lite som jag trodde, trasig tarm och enzymbrist. Som lett till näringsbrist. Dessutom fungerar flera organ dåligt i min kropp, bl a sköldkörtel, lever och galla är trötta och jobbar dåligt. Så nu ska vi laga tarmen och få ordning på mig! 



Om det här med voltige

Man kommer inte ifrån denna sport! Idag har jag och barnen i sällskap av en  gammal voltigör dragit över sundet för att kolla finalen i nordiska mästerskapen. En gång i denna sport, alltid i denna sport. Den glädjen, men samtidigt den frustration denna sport kan ge är säkert inte unik men dock så speciell och fantastiskt underbar. När man håller på med voltige lever man, andas man och drömmer man voltige. Resten av livet lever man som i periferin av det som egentligen är huvudhandlingen. 

Barnen gillar voltige. Jag gillar barnen, såklart, men gillar dem något mer då de gillar voltige. Li ville också ha en fin dräkt ( såklart hon ska få) och båda barnen önskar sig en voltigebock i julklapp. Klart de ska ha det! Bättre present kan inte jag komma på. Kanske en riktig häst Isf. 

Största glädjen idag inte de sjukt fina prestationer vi fått se utan faktiskt att barnen kunnat "sitta still" långa perioder (30-60 min) utan att få psykbryt. Stor skillnad mot sm i somras! Detta har lett till att vi fått se så mycket bra! Åh, älskade sport, glöm mig inte, jag har bara pausat dig en stund! 







Den sjuka synen på socker


För några månader sedan kunde man läsa i en debattartikel i Aftonbladet om hur en familj valt att ha ett sockerfritt kalas för sitt barn. Artikeln väckte tydligen många och flertalet olika känslor hos personerna som läste den. Idag ser jag att kostdoktorn.se visar upp hur deras familj firade tvååringen i huset. En tårta gjord av vattenmelon, med grädde och blåbär på. Superfin tårta som jag absolut kan tänka mig att göra. Även det här väckte debatt. Många gillar tankarna och glädjeropen är många. Men en del skeptiker letar sig in här med. 
Jag kan minnas att flera som läste det på Aftonbladet tyckte att det var tramsigt av föräldrarna, ett sätt att utmärka sig och vara speciell (försöker inte alla föräldrar med det, med värsta cupcakesen, sjuvåningstårtor, hemmagjorda dekorationer och saft på egenodlade jordgubbar) kanske handlar det helt enkelt om intresse, vissa människor gillar att pyssla med tårtdekorationer och andra gillar att tänka utanför boxen vad gäller socker. 
Vissa reagerar med att tycka synd om barnen, förmodligen för att de inte får uppleva sockerkicken och illamåendet som det ofta ger. Många kalas innefattar mängder med kakor, tårtor, bullar, läsk och saft och avslutas med en mastig godispåse i var barns hand. Är barnen gladare efter kalaset för att de fått en massa socker? Eller är det vi föräldrar som är så trångsynta.. Mina barn är inte några större fan av tårtor och bakverk. Men de älskar ett välfyllt fruktfat. Fler är säkert som dem. Men med det vill jag inte säga att de aldrig äter socker. Tyvärr inte. De älskar glass, (dock bara på pinne) godis, läsk och chips! Tyvärr. Hade jag fått backa tiden hade jag surt sagt ifrån till alla de som tidigt petat i dem socker, de får smak på det tids nog. 
Vart jag vill komma med detta inlägg vet jag inte. Jag tycker bara det är så intressant att ett ämne som socker väcker så mycket debatt! Kan göra människor så arga, vare sig man är för eller mot. 
Eller som vi hade diskussionen på dagis på föräldramötet härrom veckan. Det togs upp om barnen "fick" ha med sig glass/godis/kakor när de fyller år. Jag var såklart emot. Men det var inte många som var med mig tyvärr. Jag tycker födelsedagar på dagis kan firas på annat vis, socker får de i sig så det räcker ändå! Någon dag efter kunde jag läsa på tavlan att "anna" kom till dagis på sin födelsedag och delade ut ballonger till alla barn. Heja heja!! "Annas" mamma hade tänkt. Och hon var inte ens med på föräldramötet! 
Fler som henne i världen tack!



Tågar och funderar

Alltså, jag gillar det här med att tågpendla. Såå mycket roligare än att åka eller köra bil. På tåget kan jag plugga, facebooka, blogga, smsa och det bästa av allt höra andra människors konversationer och bilda mig en uppfattning om deras liv! Love it!
Fast hade jag skrivit detta igår hade det nog sett annorlunda ut. Golvet var täckt av rödvin och en påtänd snubbe tyckte att man visst fick röka inne på tåget. 
Men idag är det bra. En söt påg på två år som underhåller. Lite bloggande och granskande av privatekonomin. 

Och funderingar på politiken. På hur våra fullkomligt vördelösa politiker planerar för framtiden. Rustar ner. Stänger fritidsgårdar, resursskola, drar ner på högskoleplatser i ett samhälle där de flesta arbetsgivare kräver någon form av utbildning. Smart tänkt.  verkligen. Och så slipper vi i gengäld betala sååå mycket skatt, några hundralappar i våra plånböcker ska på något absurt sätt kompensera för den utbildning vi inte kan få, eller så kanske vi kan använda dessa pengar och starta en egen resursskola för våra barn som kräver extra resurser. Näää, kanske inte bästa idén. Och så ger vi våra oerhört kompetenta och HÅRT arbetande politiker en pension varje månad som få ens kan skrapa ihop under hela sin tid som pensionär. Dessutom kan de gå i pension nästan 20 år innan en hårt arbetande sjuksköterska kan få lite vila. Snedvridet samhälle??? Japp!!! Och jg blir arg och fullkomligt vansinnig när jag tänker på det!




Sliter och lär mig

Provar att vara VD. Det går ganska bra. Jag planerar, styr, kontrollerar och har ett finger med i spelet överallt. Lärorikt, läskigt och grymt kul. Tur det bara är ett spel. Förhoppningsvis ger det mig insikter om karriär, företagsledning och fallgropar i ett företag. Eller bara en enkel inblick i en komplex värld. Idag gick det tre år. Imorgon 5. 
Har det ganska bra i skolan faktiskt! 




Helsingör

I fredags hade jag föreläsning mellan 8-10 och sedan satt jag och två kursare och gick igenom veckans föreläsningar. Delvis för att en av oss missat två föreläsningar men även för att få en repetition av allt. Riktigt vettigt och något jag hoppas att vi fortsätter med!

Vid tolv mötte jag upp älskade familjen på knutpunkten och vi tog oss en härlig eftermiddag i Helsingör. Helsingör är fint. Extra fint i solsken :)

 



Om det här med musik

För några veckor sedan var jag, tillsammans med bästa systern och en vän i Malmö och njöt av Mando Diao. Ett band som för mig var känt men inget jag lyssnat på frekvent. Som följer MIG på instagram, men som jag inte är lojal nog att följa tillbaka...Visserligen har jag ägnat dem mycket mer tid denna sommar än vad jag någonsin tidigare gjort då jag upptäckt deras ljuvliga skiva "infruset", speciellt låten "en sångarsaga" som ljudit i mina öron många vackra gånger. Sjukt fina texter och så melodiösa och fångande klanger. Så mörkt och djupt, vackert och fängslande.
En mörk konsert, texter om döden, en hyllning till Kristian Gidlund. Vackert. Sorgligt.

En konsert får en att upptäcka ett band på ett djupare plan. Får fram känslorna på ett annat sätt. "En sångarsaga" är fortfarande en favorit. Men att höra "dance with somebody" efter alla dessa mollklanger var en nästan andlig befrielse! Och genom att lyssna på liveversionen av den, i princip varje morgon mellan knutpunkten och campus ger mig en energikick värd att leva på hela dagen! Åh, så underbar!!!!

Nu startar en ny dag för mig och Mando Diao och den kommer bli djup, fängslande, härlig och underbar!

 



Maria Albjär, student

Jag är student. En form av titel. I min mage känns det bättre än Maria Albjär, elevassistent. Kanske till och med bättre än Maria Albjär, fritidsledare. Även om det är en yrkestitel jag bär med stolthet! En stolthet som dock alldeles för få uppskattar. Om 5 år kanske jag kan titulera mig logistikansvarig. Eller projektledare. Vad vet jag, men en sådan titel lockar mig! Men först, student. 3 år som tågpendlande student.



Seeeemester!!

Cala mesquida, Mallorca, i bilder