Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Dagarna rullar på och jag kan äntligen säga att jag trivs med livet igen! 

Imorgon har vi redovisning av vårt grupparbete i skolan och de senaste dagarna med gruppen har varit sjukt roliga! Nästa vecka börjar en ny kurs och nu är det dags att gå djupare in på logistikämnet, ska bli intressant. 

 

Stormen Simone drog över oss i måndags. En lada fattigare blev vi. Väntar nu på besked från försäkringsbolaget. Om två veckor tar de nya ägarna över så det var inte speciellt lägligt. Men, naturens makter rår vi inte på tyvärr. 

 

Det är ganska intressant, det här med livet. För ett år sedan gick jag och mådde skit och trodde att livet aldrig skulle ta en vändning. Det kändes som om jag kunde förutspå hur resten av mitt liv skulle se ut, att ingenting oväntat någonsin skulle hända, förutom otrevliga saker. Livet kändes grått, smått ointressant, trist och förutsägbart.

 

Inte kunde jag då ana att jag idag, ungefär exakt ett år senare, skulle stå inför en massa nya äventyr. Jag hade inte en tanke på att sätta mig i tre år på högskolan, ett år eller två på sin höjd. Inte heller kunde jag förstå att börja läsa skulle göra att jag kände mig mer levande än på länge, tänk att kunskap är så roligt och intressant. Så livgivande. 

 

Att jag sedan skulle få chansen att åka till andra sidan jordklotet för att göra en Abba-show och att jobben med dem skulle fortsätta trilla in, i den takt att jag dessutom måste tacka nej för att jag inte hinner med allt. Det är helt sjukt och ibland måste jag nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt får vara med om detta. Att få jobba med musik är en dröm som jag för länge sen vaknat upp ur! Och då helt plötsligt! 

 

I december ska jag till Sofia, Bulgarien för ett gig. Idag bokade jag en biljett till Andreas och bad att få boka min hemresa några dagar senare. Så om mindre än två månader ska vi ha en härlig helg i en spännande huvudstad. Bara vi två!!

 

Igår fick jag en jobbförfrågan. En jobbförfrågan som jag kommer ångra i hela mitt liv om jag tackar nej till. Jag måste ta den här chansen, det kommer bli tufft, jobbigt och oerhört roligt och lärorikt. Tror jag. Innan kan man aldrig veta. I sex veckor ska jag pendla till Helsingfors, ons-lör. Med flyg. Har jag plötsligt glömt att jag är löjligt flygrädd??? Nä jag har ju inte det, men jag måste utmana mig själv. En flygrädsla kan ju inte stoppa mig från att göra det jag trodde jag slutat drömma om.

 

Jag har inte tackat ja än, det måste jag göra senast imorgon. Men vad tvekar jag om? Tiden med familjen? Flygningarna? Skolan? Tiden med familjen blir mindre, javisst.. Men jag kommer hem varje lördag förmiddag med massor av längtan efter de små. Och mannen. Flygningarna skrämmer mig, men jag vägrar låta mig hindras av det! Skolan är en annan grej. Jag kommer förmodligen släpa efter med en tenta, men resten borde jag klara. Jag kan ju vara i skolan mån och tis och jag får väl se till att plugga från Helsingfors, jag ska ju mestadels jobba på kvällen..

Ändå är valet inte helt enkelt. Fast det borde vara det. Samvetet säger ifrån. Samtidigt är egot helt i eld och lågor, jag har backat tillbaka från ALLT det jag velat göra sen Andreas köpte krogen. ALLT jag gör idag gör jag i mindre skala än jag skulle önska. Samt att jag fått välja jobb som passar i hans schema. Därför tycker jag att det är min tur nu. Samtidigt surar jag för att det är jag som får se till att lösa barnvakt så att jag kan jobba. På något vis verkar jag vara den självklara föräldern att steppa tillbaka och alltid ta ansvar över barnen. Oj, va djupt det blev.... Äh, det här ska jag lösa, det är ju bara sex veckor!!!!

 

Över till något helt annat. 

Igår var jag på en intressant förläsning av Ann Fernholm som skrivit boken ett sötare blod. Inga nyheter för mig men inte mindre intressant för det. Hon kommer till Laholm i slutet av november och jag ska pusha alla mina nära att gå på den! Man behöver gång på gång komma till insikt med vad vi gör med våra kroppar och hur det påverkar oss. De tokiga kostråd vi lever efter och varför man fortfarande tror att kolesterol är livsfarligt!!!  En del av gårdagens föreläsning handlade dessutom om cancer och det var väldigt intressant det med. Hur vi kan hindra uppkomsten av IGF-1 (kroppens tillväxthormon) och mycket annat, du kan läsa här http://ettsotareblod.se/varfor-ar-periodisk-fasta-bra-for-kroppen/

 

Så nu ska jag avbryta min 16 timmars fasta med en god (OCH självklart kolhydratsnål, kaloririk) frukost, precis som jag brukar! 

Härrom natten hade jag en helt sjuk dröm. Och sen dess är du fastetsad i mina tankar, Jag undrar vad du skulle gjort nu? Skulle vi fortfarande vara vänner? Skulle du ha familj? Vart skulle du bo? Vad skulle du jobba med? Frågorna snurrar i huvudet och jag önskar så att du fanns svar. Att du fanns. Fortfarande. 

 

Det är 11 år, 2 månader, 3 veckor och 1 dag sedan du lämnade oss. Det är 11 år, 2 månader, 3 veckor och 4 dagar sedan jag såg dig sist, de oerhört vackra bruna rådjursögonen och ditt änglahår. Ditt änglahår... Jag kan fortfarande känna hur de kändes mellan fingrarna, hur avis vi kunde vara på detta hår, som du stundtals hatade! 

Hur sjuksköterskan som tog hand om dig när allt var slut berättade om detta änglahår som låg utspritt över kudden. Jag kan se det framför mig. 

Din doft. Dolce and gabbana light blue. Ingen kunde och ingen kan bära den som du gjorde. Den kommer aldrig dofta likadant. 

Jag kan fortfarande höra din röst. De sånger du alltid sjöng. 

Det är så mycket saker som ständigt förknippas med dig. Så mycket som fortfarande får oss att minnas.

Det du gjort och de avtryck du gjort i våra liv är djupt. Och för alltid.

 

Frida, du är så oerhört saknad och jag önskar så att vi kunde spola tillbaka tiden så jag kunde ge dig en sista kram. Igen.

 

 

 

Ingen låt är, eller kommer någonsin, vara mera du...

 

 

 

När jag jobbade i skolan upptäckte jag samma fenomen. Man klär barnen efter årstider, inte efter väder. Är det november ska de ha vinterjacka, även om det ösregnar och är 13 grader. Vinterovelallerna kom fram först i Januari även om det redan i december var 2 minus och 2 dm snö. 

Konstigt det där tänkte jag som stod i "kall" skinnjacka i oktober och gick mot strömmen. 

Kanelbullens dag. Jag bullälskaren framför alls bullälskare är inte ens sugen.. Faktiskt. Och helt ärligt! Men doften av dem upplever jag gärna, den är tusen gånger bättre än smaken. Och miljoner gånger bättre än illamåendet efteråt! 

Så svaret på frågan blir noll! Zero! Inte en enda! 

Härrom veckan hjälpte jag en amerikansk medelålders man med att betala sin parkeringsavgift utanför campus. Sedan pratade vi i nästan en timme om allt mellan himmel och jord. Men mest om flyg. Jag råkade berätta att jag är extremt flygrädd och vips så fick jag stora delar av hans liv presenterade för mig. Intressant? Japp. Givande? Oerhört. 

En pilot som sysslat med allt från att rädda människor ute på haven till att basa inom det militära. Jag fick se bilder från Afghanistan, Libanon och London. Otippat? Javisst. Givande? Absolut. Och så intressant 

Jag har läst många böcker om situationen i Afghanistan men han visade mig en bild av en kvinna som låg på en gata, övertäckt med ett skynke. Hennes ca 7 årige son satt jämte Jag trodde först att hon var död men fick förklarat för mig att hennes make dött och att hon   därför inte var värd ett jota.  Hon låg där och hoppades att en lastbilschaufför skulle plocka upp henne och göra henne till sin fru. Hon hade tur för hennes son utgjorde ett större värde än hon själv och han skulle kunna hjälpa en framtida styvfar med diverse arbeten. 

Hon skulle förmodligen få en ny man och ett, för henne, drägligt liv. 

Hade hon haft en dotter hade hon blivit liggandes med skynket länge. Och i värsta fall blivit träffad av någon av de bilar som inte lyckats värja för hennes, och de andra mänlösa kvinnornas kroppar. Kanske var det just det hon hoppades på. 

Mannen avslutade vår konversation med att ytterligare en gång be om mitt namn, ge ut sin hemsideadress och ge mig ett låttips. Spännande herre, så nu ska jag lyssna på "each coming night" (iron and wine) och läsa om flygplan på historicwings.com, fast jag egentligen borde plugga :)