Återinskolning pågår! Denna vecka och nästa vecka ska jag vara med Benjamin på dagis och sen ska de kunna ta hand om honom själva.. Inte helt lätt vill jag lova . Tack och lov går han på typ världens bästa dagis som vi känner oss trygga med så det ska nog gå bra!

Å tänk, snart börjar lilla Li med...

Funderar på att sälja hus och bil gör att flytta till en hydda på galgberget. För det kan behövas om vi ska fortsätta såhär. Både idag och i går blev det sjukhusbesök, mer eller mindre akuta. Idag ögonläkaren för min del, förändringarna hade inte förändrats mer tack och lov så ingen laserbehandling än alltså :)

Men igår var det mer åt det akuta hållet, jag hade så ont i magen att jag inte kunde sova på natten. Strax efter fyra gav jag upp och ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle åka in direkt m. Sagt och gjort, ringde och väckte mor min som fick köra mig in. När jag va inne på akuten blev smärtan värre och värre för att tillslut bli outhärdlig! Det var fan å me värre än födslovärkar! Fick voltaren i spruta i muskeln och sen lugnade det sig lite. Läkaren kunde inte se något tosigt och tillslut bestämde vi oss för att ta ut spiralen.. Håller tummarna för att det "bara" var den som ställde till det för nu får det räcka med tråkigheter!

Jag vägrar snart gå ut, jag ser ju hemsk ut! Det är med sånna som mig som
Man skrämmer små barn!!

Men ärligt, vad hittar man på, vad gör man med sånna här utslag? Eller vad det nu är.. Var inom Anette och Maries hudvård innan och fick köpt en olja och fick prov på en kräm och håller tummarna för att det ska hjälpa!

Jag har fått en crosstrainer av Annie, skulle ha hämtat den länge och väl men det har inte blivit av. Idag stod den i carporten när jag kom hem, taaaack!!!

Inte nog med det, där låg en liten present med! Oj så glad jag blev. Dubbelt tack!

Li har verkligen blommat upp de senaste dagarna, hon busar och skrattar om vartannat och hon har alltid något galet på gång.. Tidigare ikväll när jag lagade mat hörde jag hur både hon och benji tjöt av skratt från benjis rum. Hur underbart är inte det??? Älskade barn, ni gör mig lycklig, lycklig, lycklig!!!

Ikväll har Benjamin hittat på en ny sång som han sjungit på hela kvällen
"jag älskar dig, jag ska slänga dig i soporna"
Min sötnöt!

Benjamin är en riktig Hästkille som gillar att hänga med mig i stallet. Han hjälper till att fixa mat, mocka, sopa och jaga katterna!
Idag red han dessutom flera varv och ville inte gå av när vi var klara!

Jag red också en stund och med min förkylning flåsade jag värre än en svettig hund, men härligt var det!

Benjamin är en riktig Hästkille som gillar att hänga med mig i stallet. Han hjälper till att fixa mat, mocka, sopa och jaga katterna!
Idag red han dessutom flera varv och ville inte gå av när vi var klara!

Jag red också en stund och med min förkylning flåsade jag värre än en svettig hund, men härligt var det!

Jag är svullen, sötsugen, obotligt trött, min hy är minst sagt horribel, min förkylning släpper inte, dessutom
är jag nedstämd, slarvig, ensam, pank, gnällig... Nämnde jag att jag är sjukt trött? dessutom har jag halsbränna. För första gången sen gymnasiet typ...
Nu i efterhand har jag insett vilken höst det varit, hur jag drabbats av den osynliga stressen och hur nedbrytande
mitt arbete varit. Nu. Nu insåg jag det. Typ. Och nu är det "för sent" att göra något åt det. Nu kan man bara ge kroppen den tid den behöver. Jag skulle ta det här lovet till att vila. Reparera. Och vila lite till. Men så upptäckte vi Benjamins diabetes. Och så blev det sådär med vilan och alla mina "jag har stressat lite för mycket på negativt sätt-symtom" blossade upp med full kraft!

Detta tenderar verkligen att bli ett klagoinlägg. Stackars mig typ.
Jag längtar sååå tills denna långdragna, sega förkylning är borta, för jag behöver fysisk motion. I mängd. Jag behöver ta ut mig totalt fysiskt, på något sätt kompensera min psykiska trötthet. Jag behöver springa en mil, eller kanske ett helt maraton.. Fast när jag väl kommer ut på en tur kommer jag orka 2-3 kilometer. Men ändå. Jag behöver det. Så snälla förkylning, försvinn! Sen ska jag beställa d vitamin så jag slipper dessa förkylningar...

Ny ska jag ta ett glas vin och lite ost, kolla på premiäravsnittet av The voice på tv och sen blir det sängen! Håller tummarna för att förkylningen är som bortblåst imorgon!

Lilla Li har inte en tanke på att förflytta sig stående. Krypa duger fint för lilla fröken bestämd. Benjamin gick inte förrän vid nästan 14 månades ålder men förflyttade sig mellan möbler när han var runt tio månader, men inte lilla fröken bestämd alltså. Igår tog jag fram lära gå vagnen och spände hjulen så att de blev tröga så att inte vagnen rullar iväg.. Och tänka sig, hon tog ett par steg, ivrigt påhejad av mig och Benjamin. Men sen kom hon på ett bättre användningsområde för vagnen....

Vi har varit hemma på permission sen i fredags och allt har gått sååå bra. Jag är grymt imponerad över lille plutten som fixar det här utan minsta gnäll. Imorgon och tisdag ska vi in igen men sen blir vi troligtvis utskrivna!!!

Igår firades det nya året in med pompa och ståt, ha ha, eller snarare helt utan pompa och ståt men med min fina mamma, moster, mattias, Milan, Malin, Jimmy, älskling och våra underbara barn! Men först var jag och mitt kära Voizone och sjöng på ett bröllop sådär på kvällen, alltid lika roligt att förgylla någons stora dag! Sen var det full rulle och vi avklarade trerätters på lchfvis på drygt en timme typ.. Gott var det och sen var vi mer redo för sängen än för något vilt skålande, men med en omgång yatzy höll vi oss vakna och gick ut och skålade i polsk (!!!!) champagne vid tolvslaget :) sen åkte vi raka vägen hem och somnade gott!

Nu ska vi reda i försäkringspapper och annat kul över ett glas vin sen blir det sängen for sure!

Gott nytt på er!

Ja, jag svär! Jag är arg, upprörd, ledsen och i allmän chock! En härlig julhelg skulle avslutas idag med underbart julfirande hos pappa, ett julfirande jag alltid ser fram emot oerhört mycket, kanske det bästa julfirandet av dem alla, inga krav och framförallt ingen julmat!! Men istället för att mysa med familjen ligger vi på sjukhus. För min del fjärde gången i år, för Benjamin i princip första gången i livet, men troligtvis inte sista. Mitt hjärta, mitt renaste dyraste guld, min skatt och mitt allt har fått diabetes. Denna livslånga sjukdom ska han leva med resten av sitt liv.

Någonstans i mitt chockade sinne kommer ändå tankarna, det är "bara" diabetes! Det är inte cancer eller någon annan direkt livshotande sjukdom. Han kommer kunna leva precis som
alla andra, för det har ju jag gjort. Jag har aldrig begränsats av min sjukdom, ja förutom när jag lekte med Barbie hos systrarna Karlberg och det var dags att städa, då kunde jag ju tyvärr ALDRIG hjälpa till eftersom jag plötsligt fick så lågt blodsocker, men i övrigt nej. Han kommer också klara detta, han kommer också imponera med att kunna ta sina sprutor alldeles själv innan han ens börjat skolan. Jag var bara fyra år när jag kunde ta dem själv, jag tror han kommer vara minst lika grym.

Men ändå, nu ska vi flytta in på sjukhuset i flera dagar, nu ska vi lära om och lära på nytt, det är en sak att ta hand om sig själv, en helt annan att ta hand om någon annan, speciellt det dyrbaraste man har!

Nu ligger han här jämte mig och jag snusar i hans nacke som jag älskar så, han har precis somnat och om
bara några minuter ska de komma och kolla blodsockret igen och sätta en ny nål eftersom den förra krånglade. Han är strong och han är tapper och världens duktigaste kille. Och han kommer att leva och leva fullt ut!!!

Barn brukar gilla klossar, kul att bygga små torn med. Li är lite tjejigare av sig och bygger "torn" med sminkburkar istället :)