Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Såld!

Jaha, och så fastnade jag också. Helt beroendefamkallande precis som det sägs och som jag trodde. På knappt två dagar har jag läst drygt 300 sidor och nej, jag har inte varit världens roligaste mamma ;)

Vad jag pratar om??? Fifty shades of grey, såklart. Ett mästerverk!
Så nu till frågan, vem kan låna mig dr andra böckerna?



Om annat viktigt

Läste i Aftonbladets nätupplaga igår om en stackare som fått hudcancer, Ush! Dessutom har hon aldrig ens bränt sig. Sen läste jag att malignt melanom uppträder ofta 30 år efter att man bränt sig, i detta fall skulle det betyda att hon brände sig i sin mammas mage. Högst otroligt. Men faktum kvarstår. Hon har en aggressiv form av cancer och både hon och hennes familj lider. Hemskt!

Det jag funderar över är solkrämernas inverkan. Hon har aldrig bränt sig. Fine. Men nästan alla solkrämer innehåller ämnen som är cancerframkallande. Och, hör och häpna, blir än mer cancerframkallande när de utsätts för solens strålar. Hmm... För mig en konstig ekvation. Varför ha cancerframkallande ämnen i ett skydd som minska risken för cancer. Att smörja sig med detta ämne så ofta som flera gånger i timmen enligt rekommendationerna borde ju göra det ännu värre eller?

Jag låter bli att smörja mig om jag ska vara ute en stund, likaså barnen. Ska vi vara ute lite längre åker kokosoljan på (nej inte sån där sololja som luktar syntetiskt av kokos och som gärna börjar koka på huden utan samma kokosolja som jag använder i maten, ekologisk kallpressad kokosfett med supermånga häslovinster)
Och ska vi vara ute länge länge tr vi på oss kläder eller smörjer oss med bra grejer, tex från Maria åkerberg.
Huden behöver utsättas för sol i lagom portioner för att kunna bilda d-vitamin. Utan cancerframkallande ämnen ivägen. För övrigt är många av dessa ämnen förbjudna i bland annat USA och när de väl gör något bra då hänger inte Sverige med. Men allt skit, det tar vi gärna hit!

Nog om det! Nu är det fredag. Solen skiner, det är måååånga minusgrader och sjukt vackert ute.
Jag, barnen och mannen ska ut till kyrkis i mellbystrand för att njuta av denna dagen!!



Torka aldrig tårar utan handskar

Nu, som vanligt lååångt efter alla andra, har jag sett alla tre avsnitten av "Torka alddig tårar utan handskar" 
Jag har helt enkelt inte vågat innan eller rättare sagt inte orkat. För att jag visste att det skulle beröra mig så djupt. Och jag orkade knappt, fick distrahera bort mig genom att spela spel på mobilen eller kolla instagram för 728e gången för att jag inte orkar bli mer berörd än vad jag redan blir. Tårarna har ändå runnit och det är på stapplande ben jag förflyttar mig från soffan. Berörd på djupet. 
 
Och sååå skickligt, så snyggt, humoristiskt och självklart berörande. På djupet. Ändå in i själen. Och längre än så. Jonas Gardell, en mästare utan dess like. Tack för det här, men fan för dig för jag kommer nog inte sova gott inatt ;)
 


Life on hold

Besöket hos läkaren gick bra. Man hade inget hittat i de två prover som togs. Men faktum kvarstår att jag har onormalt svullna lymfkörtlar och en av dem ska ut.Operation blir troligtvis inom två veckor och ska vara ett ganska enkelt ingrepp men med narkos.. Läkaren klämde och kände dock i armhålan utan att hitta den så innan operation får det bli ultraljud så de plockar ut rätt sak  ;) 
 
En stor sten lättades från min mage och det känns som att jag kan andas normalt igen. Livet blir liksom pausat när man väntar på ett besked och man vill varken planera framtid eller bara vara heller för den delen. Nu kunde jag trycka på play igen och livet rullar på i sin vanliga snabba takt. Men hellre det, dessutom lär jag väl pausa igen tills jag får svaret efter operation. det kan ju vara leukemi. eller nåt annat skit. Suck. Men det är mest troligt att det är ingenting, så det försöker jag tro på!


Oro

Sitter med en klump i halsen och en mycket otrevlig känsla i magen och stirrar på klockan, om två timmar får jag min dom eller för att inte vara så drastisk, mitt provsvar. 
Tar det från början tror jag...
 
Som jag tidigare skrivit upptäckte jag en liten knöl stor som en ärta i mitt bröst i början av året, förra veckan åkte jag till Halmstad för att kolla upp den ytterligare trots att det inte fanns någon som helst anledning till oro enligt läkaren. Så med lugna steg spatserade jag in på mammografiavdelningen. Jag fick snabbt komma in i rummet och de fick ta sina bilder, so far so good. Eftersom jag hade en befintlig knöl skulle man även göra ultraljud. på detta fick jag vänta en timme. När jag väl kom in undersökte läkaren noga noga och kollade länge, skönt att de är nogranna tänkte jag, men samtidigt kom en gnagande oro, vad är det hon ser? Jag försökte snegla på apparaten men insåg ganska fort att jag inte skulle fatta något. Jag minns att jag tänkte att det varit mycket trevligare alla andra gånger jag varit på ultraljud och man fått se sina små älsklingar ligga och sprattla i magen. Här sprattlade inget. Tack och lov. Eller?
 
Läkaren berättade att knölen inte var något onormalt eller oroväckande. En vanlig svullen lymfkörtel bara. Däremot hade hon hittat en annan svullen lymfkörtel, en stor, i armhålan. Eller var det två som låg nära varandra? Hon tryckte med makapären och kollade igen. Länge. Sedan kollade hon andra armhålan med. Och japp, någon stor där med, men inte lika stor. Nu började oron gnaga ytterligare och jag hade kramp och värk i min arm som jag haft ovanför huvudet i över en timme i sträck med undantag för några små pauser. Läkaren bestämde sig för att ta prov på båda knutorna. Varpå jag blev som ett litet barn och försökte protestera, alternativt få mig sövd ;) Men hon lugnade mig med att det brukade gå bra och inte göra särskilt ont.
 
Eftersom knutan i armhålan inte tillhörde hennes område gick hon för att ringa läkaren på det området och fråga hur de ville ha sitt prov.Där blev jag lämnad ensam. I full skräck. Skakandes, frysandes och svettandes. En och annan tår rann ner för kinden och jag försökte säga till mig själv att jag bara var löjlig. Kissnödig var jag med. 
Läkaren kom in och förberedde för provet. Jag skakade lite till. 
Jag försökte inte titta på nålen, som skulle vara så liten och fin, garanterat inte i jämförelse med det jag är van vid, små små fina insulinnålar som ska in 5 mm innanför huden. Jag förlossningsandades, tårarna rann, jag frös om möjligt ännu mer och ville bara därifrån. Och ont gjorde det!!!! Och tårarna rann... 
 
Dags för prov två, i armhålan, kunde det bli värre? Nej, inte denna gång, tack och lov! Det kändes knappt och var över på ett kick :) Öm och yr gick jag därifrån med en tid till kirurg och onkologmott en vecka senare.
Och där är jag idag, om två knappa timmar är det dags. OM jag inte spytt innan eller tuppat av. 
Suck suck suck! Ge mig bara styrka att klara det här. Och håll en tumme för att det inte är något!!!
 
 


Allmänt blö!!

Gjorde precis ett långt inlägg om min deprimerande tillvaro och min jobbiga gårdag, men så var det borta helt plötsligt, inte första gången heller! Blogg.se er app SUGER!!

Nu orkar jag inte återuppleva min gårdag och skriva om mina känslor en gång till just nu så det får bli en annan dag. Tack och adjö och trevlig fredagskväll förresten!



Mar. 02, 2013

Mars kom med solsken och plusgrader, en härlig runda med hunden i solskenet och årets första lekplatshäng! Igår kom även efterlängtad syster och mamma hem! Idag ska vi träffa dem och här är två som längtar massor!!! (3 kan jag väl erkänna)
Igår kväll hade jag en av mina härliga grannar inne på ett (läs ett par) glas vin och goda ostar. Innan Ida kom hade jag och benjamin fredagsmys, mös i soffan och tittade på gladiatorerna, den lilla damen sov gott. Om en dryg timme ska mannen väckas och jag ska ta en runda på gymet!