Changeling
Imorse/förmiddags fick jag äntligen tiden, eller rättare sagt tog jag mig tiden, att se filmen Changeling. Hua mig, vilken bra film, men vilken fruktansvärd historia. Ett livsöde som verkligen griper tag om en. Ush.. Man ska helt enkelt vårda varje dag som man får med sina kära.
Vill kort berätta om gårdagen..
Vi kom in till sjukhuset på utsatt tid 7.50 och fick träffa en narkosläkare som skulle kolla hans förkylning, han blev totalt vansinnig när hon skulle lyssna på hans lungor. Efter en stund fick vi veta att operationen blev av. Andreas och älskling fick byta om till operationskläder och de gick iväg till salen. Jag, nervvraket, lämnades med några tidningar.. Andreas kom tillbaka och allt hade gått bra, han hade blivit vansinnig förståss, vilket jag redan räknat ut, han gillar inte att folk som inte känner honom rör honom. Till min stora lättnad hade de inte bråkat med nålar utan sövt honom på mask direkt.
Sedan kom den låååånga och oerhört jobbiga väntan, informationen vi hade fått var att det kunde ta upp till en timme. När det hade gått över en timme började jag få lite lätt panik, när klockan fortsatte ticka och ingen berättade något för oss målade jag upp det värsta av skräckscenarion och häll på att bryta ihop flera gånger.
Till slut kom en sköterska, men bara en av oss fick följa med till uppvaket, jag sprang in men när jag fick se min älskade plutt med mask över munnen bröt jag ihop totalt. Andreas fick sätta sig hos honom istället. En timme senare bytte vi av och han hade fortfarande inte vaknat. Lika bra att låta honom sova. Tillslut kom sköterskan och sa att vi nog skulle väcka honom och precis då vaknade han. han gnydde lite i min famn och var lite ledsen i omgångar men inte så hysterisk som jag hade fasat för. Han fick välling och somnade lite senare om i pappas famn.
Vi fick åka hemåt strax efter 2 med en trött och sliten plutt. I bilen tog illamåendet över för mycket och han kräktes ner hela baksätet och sov sedan resten av färden hem. Hemma blev det en liten dusch och sen kvicknade han till ordentligt. Lekte och busade på precis som vanligt, skönt!
Idag är han oförskämt pigg, äter som han ska (vilket han visserligen gjorde redan igårkväll) och nu sover han middag. Så skönt att denna dag äntligen är över. LÄkaren sa att han kunde vara svullen i upp till två veckor och låta mer täppt men inatt har han knappt snarkat alls! Skönt för honom...
Vill kort berätta om gårdagen..
Vi kom in till sjukhuset på utsatt tid 7.50 och fick träffa en narkosläkare som skulle kolla hans förkylning, han blev totalt vansinnig när hon skulle lyssna på hans lungor. Efter en stund fick vi veta att operationen blev av. Andreas och älskling fick byta om till operationskläder och de gick iväg till salen. Jag, nervvraket, lämnades med några tidningar.. Andreas kom tillbaka och allt hade gått bra, han hade blivit vansinnig förståss, vilket jag redan räknat ut, han gillar inte att folk som inte känner honom rör honom. Till min stora lättnad hade de inte bråkat med nålar utan sövt honom på mask direkt.
Sedan kom den låååånga och oerhört jobbiga väntan, informationen vi hade fått var att det kunde ta upp till en timme. När det hade gått över en timme började jag få lite lätt panik, när klockan fortsatte ticka och ingen berättade något för oss målade jag upp det värsta av skräckscenarion och häll på att bryta ihop flera gånger.
Till slut kom en sköterska, men bara en av oss fick följa med till uppvaket, jag sprang in men när jag fick se min älskade plutt med mask över munnen bröt jag ihop totalt. Andreas fick sätta sig hos honom istället. En timme senare bytte vi av och han hade fortfarande inte vaknat. Lika bra att låta honom sova. Tillslut kom sköterskan och sa att vi nog skulle väcka honom och precis då vaknade han. han gnydde lite i min famn och var lite ledsen i omgångar men inte så hysterisk som jag hade fasat för. Han fick välling och somnade lite senare om i pappas famn.
Vi fick åka hemåt strax efter 2 med en trött och sliten plutt. I bilen tog illamåendet över för mycket och han kräktes ner hela baksätet och sov sedan resten av färden hem. Hemma blev det en liten dusch och sen kvicknade han till ordentligt. Lekte och busade på precis som vanligt, skönt!
Idag är han oförskämt pigg, äter som han ska (vilket han visserligen gjorde redan igårkväll) och nu sover han middag. Så skönt att denna dag äntligen är över. LÄkaren sa att han kunde vara svullen i upp till två veckor och låta mer täppt men inatt har han knappt snarkat alls! Skönt för honom...
Trackback
