---

Eftersom jag själv älskade att läsa andras förlossningsberättelser innan jag själv födde, känner jag att jag måste skriva en egen nu när det är över.

---

Fredagen den 8 maj var vi inne på förlossningen för att kolla blodtryck, ctg mm. Det bestämdes då att jag skulle läggas in på måndagen för igångsättning.
Måndagen den 11 maj var vi inne på förlossningen strax före 8, vi fick ett rum och man tog en del prover. Hade fått högre blodtryck under helgen (155/95) och vi kom fram till att det var rätt beslut att lägga in mig nu. man kontrollerade om livmodertappen var mogen och valde sedan att behandla den med gel för att få den att mogna.
Dagen fortlöp utan att något speciellt hände. Fick regelbundna sammandragningar (4 per 10 min) under eftermiddagen men inte så mycket mer hände. Fick på kvällen insomningsspruta och bricanyl för att kunna sova och samla krafter. Det gick sådär, sov lite till och från ett par timmar, sedan fick jag så starka sammandragningar att jag inte lyckades somna mer. Satte på TENS-apparaten och lyckades slumra lite mellan varven.

Tisdag morgon/förmiddag och jag är öppen 1-1.5 cm. Man beslutar nu att sätta in en kateter i livmodern som sedan fylls med vätska. Sammandragningarna tätnar efter det och jag börjar få ganska ont. Försöker sedan äta lunch, vilket inte går sådär jättebra, om det beror på det onda eller äcklig sjukhusmat kan jag inte svara på..
Efter lunch dras ballongkatetern ut och jag är öppen 3-4 cm. Man tar nu hål på fosterhinnorna och efter det börjar det göra riktigt ont. Jag är så trött så trött och upplever sammandragningarna som riktigt jobbiga och får då börja andas lustgas. Erbjuder älskling lite, men han gillade det inte, men det gjorde jag! Ungefär en timme senare har jag så ont att jag känner att jag inte orkar längre. Det känns som om jag förlorat allt hopp och barnmorskan föreslår EDA och jag tackar ja, trots att jag är livrädd för sprutor (speciellt i ryggen).

Det känns som om det gick från ingenting till jättemycket och jag känner mig lite överumplad av smärtan och intensiteten i sammandragningarna. Vid halv fyra kommer narkosläkaren som är en ung kille. Jag är nu ganska borta av lustgasen och känner knappt någon rädsla för bedövningen. Läkaren lyckas dock inte sätta bedövningen och jag känner bara hur han gräver med nålen i ryggen på flera olika ställen, det gör tack och lov inte jätteont, men är ganska obehagligt och jag börjar tillslut tappa tålamodet. Dock är jag så borta av lustgasen att jag inte behagar säga ifrån, tack och lov. Tillslut inser pojkstackarn att han måste tillkalla hjälp då han inte klarar av det. En äldre, och troligtvis mer erfaren läkare kommer och sätter in det direkt, utan några som helst problem, jag känner inte ens av vad han gör.

Någon timme senare känner jag ett extremt tryck bakåt/nedåt och vill bara krysta, Vilket jag inte får då jag än så länge bara är öppen 7-8 cm. Det är dock oerhört jobbigt att hålla emot och all min kraft och energi går åt att försöka slappna av.
Jag har sedan någon timme fått verkstimulerande dropp och framåt kvällen ökar man styrkan i droppet.
Strax innan 9 tar de prov på barnets huvud för att se att allt är ok. Man ökar även droppet. Strax efter nio på kvällen börjar krystvärkarna öka i styrka och intensitet och vid halv 10 får jag äntligen börja krysta aktivt. Vilken befrielse! Vi provar en massa olika ställningar men jag är så trött i kroppen att det enda jag orkar med är att ligga. Krystvärkarna är starka men inte tillräckligt ihållande så man ökar droppet ytterligare. Jag lyckas slappna av riktigt väl och somnar nästan mellan värkarna, jag behöver ju all energi jag kan få!

Har senare en barnmorska hängande över magen som trycker allt hon kan samtidigt som jag krystar. Efter en halvtimme säger hon att vi måste byta hon orkar inte längre och att hon behövde bytas av, jag önskar så att jag var i hennes sits. Jag börjar bli slut och klagar på att jag inte orkar mer, däremellan skrattar vi åt olika saker. Barnmorskan skojar och säger att jag föder skrattandes, men det känns inte riktigt så kul som det låter. Vi försöker hålla humöret uppe och älskling är verkligen ett fantastiskt stöd som får mig att jobba aktivt, slappna av och hålla humöret uppe. Men den sista tiden är det svårt, jag snyftar efter varje värk att jag inte orkar, men konstigt nog så gör man det ändå. Jag är nu helt slut och undrar hur långt tid det egentligen ska ta, huvudet är ju nästan ute säger de. Men tillslut kommer han ut. En  blå smurf med tjocka överarmar slängs upp på min mage och jag kan inte riktigt förstå, att alldeles nyss var du i mig, en del av mig, och orsakade mig den värsta smärtan jag upplevt. Just då känner jag bara lycka, en total lycka som inte kan beskrivas i ord.
Klockan 23.07 föddes världens vackraste pojke, vår son, vår Benjamin.

älskling klipper navelsträngen

min blåa smurf är lite medtagen

Lycka!

---

---

Jaha, man kan då undra om det är något på gång. Sitter i detta nu och väntar på en läkare som ska kolla hur det hela ligger till. Har haft många riktigt täta sammandragningar i flera timmar nu. Hoppas det har tagit det hela en bit på vägen. Egentligen hoppas jag att det lugnar sig då jag är trött och gärna hade sovit en natt till, men det är nog inte bättre med energin imorgon. Den räcker förhoppningsvis till..
Jag längtar samtidigt så fruktansvärt mycket nu och hoppas verkligen att det inte drar ut allt för mycket på tiden. Hoppas att när jag skriver till er nästa gång är mamma..
Nu ska jag ta och spela lite yatzy med min rastlöse make..

---

---

Nu börjar jag bli ganska nervös kan jag meddela. Väskan står packad i hallen och allt är förberett för bebis ankomst. Men visst känns det lite läskigt. Någon gång i nästa vecka är jag mamma. Älskling blir pappa. Vi blir mor och far. Föräldrar.
Hoppas att det nu går någorlunda fort, enligt läkaren kan det ta upp till 3 dagar innan det händer något. Jag har därför köpt en korsordstidning. Yatzyt är nedpackat. Datorn ska packas ner. Vi ska fördriva tiden.
Först hoppas jag kunna sova inatt, men det blir troligtvis bara en massa snurrande och småsnarkande.
Jag hoppas ni håller en tumme för oss. För att allt ska gå bra. För att vi någon gång i slutet av nästa vecka får komma hem och lära känna det nya livet. Lära känna vårt barn. Lära känna oss själva i våra nya roller.
Sov gott, så hörs vi snart igen...

---

Har varit inne på forlossningen för kontroll. Allt ser fortfarande bra ut, men trots det bestämdes att det blir igångsättning på måndag. Snacka om att bli nervös.. Nästa vecka blir vi alltså föräldrar, Känns overkligt. Just nu hoppas jag dock innerligt att det sätter igång av sig själv i helgen. Det känns rejält konstigt att veta att det blir nästa vecka, samtidigt är jag nöjd med beslutet. Nu ska jag bara ladda de sista dagarna (förutom på söndag då det är voltigetävling i Ahla, kan man ju inte missa) Dessutom fick jag tabletter vid namn tavegyl mot klådan, så nu ska jag nog kunna sova lite bättre kommande nätter. Nu ska jag vila på soffan, blev ju som sagt inte mycket sömn inatt!

---

---

Tiden rullar på och jag har nu nått vecka 39.

Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu. Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen. Oroar du dig för något! - Vad som helst, så ta upp saken när du är på kontroll hos din barnmorska.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.

---

Allting såg bra ut idag med. Jag väntar dock en bjässe! 3.7 kilo beräknades liten väga idag(dvs +700 g på 2 veckor), sluta nu växa eller kom ut snart, jag vill inte föda ett karelin-barn... Allt såg bra ut på CTG med. jag hade dock fått lite högre blodtryck, 150/90 mätte apparaten och manuellt 145/85, men det verkade inte vara någon fara.
Ska in på fredag igen och se så att allt fortsätter vara bra!

Å, japp, jag är precis lika trött som jag ser ut...

---

Jag tyckte att min mage var stor här, men det ser jag nu att det var den ju knappast. Inte om man jämför med hur stor den är nu!!!
 
lite har den vuxit på 8 veckor!

---

Har väldigt många besökare på min blogg just nu, lite av ett rekord faktiskt.. kan det vara så att folk väntar på uppdateringar och undrar om liten är på väg??
Jag kan inte svara på det, men så många och täta, starka sammandragningar jag hade igårkväll och inatt har jag inte haft tidigare. Har kännt av en del nu på förmiddagen med men inte så mycket. Däremot har jag mer ont idag, det molvärker i ryggen och magen. MEN troligtvis är det bara en sölig start (eller lurvärkar)och det dröjer säkert många, många dagar till..
I övrigt mår jag lite bättre idag, blodsockret har stabiliserat sig lite, har kanske lite mindre ont i halsen, men däremot har jag fått hosta. Just nu bakar jag bullar, men har svårt att låta bli degen.. När bullarna är klara, så ska jag sova.

All kärlek till er..

Åh... va jag längtar efter bebis nu!

---

Tiden rullar på och jag har nu gått in i vecka 38 - slutspurt!

Nu är barnet helt fullgånget och är ca 36 cm från huvud till stjärt och väger ca 3,2 kg. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln. 

Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat. Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.

Sprickfärdig!!!

---

Det känns som om vår lill* skatt försöker trycka sig ut från magen. Med all sin kraft (och det är inte lite det, trots liten bebis på dryga tre kilo) trycker h*n mot mina revben, för att ta sig neråt kanske.. inte vet jag. Det spänner och gör riktigt, riktigt ont och magen får en otroligt rolig form. Hoppas h*n lugnar sig snart eller att kroppen bestämmer sig för att låta skatten komma ut!

När du kommer ut ska du få mysa i den här!

---

Så var man inne i vecka 37...

Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas. Däremot kan det bli jobbigare att gå - för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta.

I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången - innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)
Bebisen lägger fortfarande på sig - ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 45 cm lång.
(Fast vi vet att vår skatt väger lite mer än så...)

---

---

Nu är det exakt 4 veckor till beräknat förlossningsdatum, men väldigt få bebisar kommer på den dagen. Det ska tydligen vara lika vanligt 2 veckor innan, som 2 veckor före. Så långt över kommer jag inte gå då de i regel sätter igång diabetiker runt bf-dagen.

I vilket fall, hade jag tyckt att det vore roligt om ni som läser här, vänner, familj och övriga, vill lämna en kommentar på när ni tror att liten kommer till världen? Vilket datum alltså? Och det hade ju varit så roligt om ni ville gissa på om det är en liten pojke eller flicka?

Lämna en kommentar med vad ni tror här nedan...
Kram på er!

---

Jag måste fortsätta klaga lite på mina fötter, de gör sååå ont! Helt otroligt va de har svullnat upp, igår hade jag inte ont av dem alls och idag orkar jag knappast gå..
har precis ätit en god lasange (gjordes på mitt sätt, jag och älskling är lite oense om hur man gör lasange) och nu står älskling och målar trappan. Jag tänkte nu placera mig i soffan med fötterna högt och kräva lite fotmassage.
Var för övrigt nere hos sjukgymnasten i eftermiddags och lånade hem en TNS apparat. Så nu ska jag placera den på min onda rygg å se om den hjälper.
 All kärlek...

svullen fot klarar inte ens av riktigt löst sittande sockar... suck

hela jag är rätt svullen faktsikt...
'
"svullen" mage med ;)

---

---

Om ungefär en månad är du här hos mig. Jag kan bara inte förstå det. Snart är jag inte längre gravid. Något som det just nu känns som om jag alltid varit. Snart är jag förälder. Snart är jag mamma. Jag måste erkänna att det är lite skrämmande. Kommer jag klara livet som mamma? Kommer vi att vara de föräldrar vi vill vara? Kommer vi att klara de krav som samhället och vår skatt ställer på oss.
När jag var liten var mamma och pappa som gudar, de visste och kunde allt. Varje fråga hade ett svar för dem och jag visste att min mamma och pappa var både bäst och vackrast i världen. Men jag vet ju inte så mycket, jag kommer inte ha svar på alla de frågor som skatten kommer ställa om några år. Kanske man växer in i denna roll, lär sig allt under tiden, eller i alla fall lär sig hitta på trovärdiga svar.

Men hur mycket jag än föreställer mig så kan jag inte förstå. Jag kan bara inte förstå att vi två snart har blivit tre. Att vi snart har en alldelels egen bebis, som bara är våran, som bara vi ska ta hand om. Jag undrar när det ska gå upp för mig.
Jag hoppas att det gör det snart, för jag vill, fråan allra första sekund, vara den absolut bästa mamman för min skatt..
Lilla vän, jag ska göra allty som står i min makt för att du ska få ett fantastiskt liv...

---

Jag har svullnat! Ush ush ush...  Det känns som om det kommit över natten för igår var mina anklar helt normala.. Jag vet att detta är helt normalt i slutet av graviditeten men jag tycker ändå att det är hemskt! Händerna är inte såå farliga och det syns lite i ansiktet, och detta är säkert bara början =(  Det är väl bara att inse, nu kommer alla krämpor! Illamående och huvudvärk och annat skit. Suck.. tur att man närmar sig slutet.. Nu ska jag ner till barnmorskan på min vanliga kontroll, alltid skönt att kollas ofta, då slipper jag oroa mig för småsaker allt för länge!

---

Då var man i vecka 36 nu (35+0)

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.

har mått illa i flera dagar nu och har mycket huvudvärk. Är även helt slut hela tiden. Undrar om det ska vara så här den sista tiden...

---

---

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som föds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme och fyller ut nästan hela livmodern.

Angående när jag ska gå på mammaledighet så har jag bestämt att arbeta april ut. Med tanke på att jag bara jobbar halv halvtid (dvs 10 h/vecka) plus chipsen då, så känner jag att tre veckor till är ganska lagom. Någon vecka vill man ju bara gå hemma innan. Det blir ju visserligen bara mer och mer kontroller ju närmre "slutet" det är så till slut hinner jag nog inte jobba..

Får bjuda på en magbild imorgon då jag inte lyckats ta någon idag..

---