Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Tack mormor Ritva och morfar Markku för den där samlingsboxen jag fick med Bob Marley. Jag tror det var julen 1994 eller 1995, men jag är inte säker. Det var i alla fall samma jul som jag fick de där svarta utsvängda byxorna som jag tyckte var så fula men som jag ändå sparade och använde väldigt mycket när de väl blev populära ungefär ett halvår senare. Att ni alltid kunde ha koll på framtida trender. Det var nämligen inte första gången jag fick något som jag artigt tackade för och sedan lades längst in i garderoben för att plockas fram månader eller år senare. Som tåstrumporna till exempel. Som jag hatade, men sedan älskade och som sedan kunde köpas i varenda affär i Sverige. Jag har hört någongång att Finland ofta är före Sverige när det gäller olika trender. Kanske var det därför ni hade sån koll. 

 

Men Bob Marley. Jag undrar hur ni tänkte. Det tog många år innan jag plockade fram de skivorna och lyssnade igenom varenda en, varje åt. Den julen firade vi hos er, på Ryssgatan. I lägenheten som jag älskade. Jag kan fortfarande minnas varje kvadratmeter av den och det är med välmånde och fina minnen jag går igenom minnet, hallen, det L-formade vardagsrummet, det avlånga smala köket med det runda lilla bordet där man alltid kände sig så välkommen, gästrummet där för första gången lyssnade på Toni Braxtons Unbreak my heart och det stora sovrummet med det vackra sminkbordet dit man ibland smög för att lukta på dina dyra parfymer. 

Den julen satt vi på golvet, förmodligen inte när vi åt, men efter det, när det var dags att dela julklapparna, satt vi alla kusinerna på den stora mattan framför den massiva hyllan med fotografier på oss alla.

 

Jag fick en box, med en man jag aldrig sett tidigare på framsidan, 4 skivor, 78 sånger. Jag låtsades säkert bli glad, tackade säkert artigt men kände mig besviken inombords. En massa musik av en man jag aldrig sett eller hört och ett par utsvängda byxor. Jag hade säkert önskat mig en Ace of Base skiva men mormor och morfar hade väl andra planer för mig...

Boxen låg länge, länge orörd i min allt växande skivsamling med Ace of Base, Mariah Carey, Whitney Houston, Absolute music-samlingar och senare Ebba Grön, Millencolin och Chickenpox. För att inte glömma Nirvana och Kurt Cobain. Min stora kärlek, men de skivorna fanns där långt innan Bob trillade in i min samling. 

Det dröjde en bit in på högstadiet, jag minns inte när, men jag upptäckte Mr Marley och hans budskap. Hans ljuvliga musik och coola rastaflätor. På något sätt blev jag såld. Mitt drömresemål har sedan dess alltid varit Jamaica. 

 

Och nej mormor, du behöver inte oroa dig, jag gillade rastafarigrejen med kärlek och fred, men droger har aldrig varit min grej. Den delen har jag sett förbi. Ingen drog har någonsin kommit in i min kropp, så du kan andas ut nu.

Imorse vaknade barnen halv sex, knappt ok för en lördagmorgon, men det gav mig chansen att se en två timmar fantastisk dokumentär om denna man, hans musik och hans liv. Många favoritlåtar har passerat och idag tillkom en ny, Cornerstone. Annars är det nog is on love, mellowmood, eller soul shakedown party, eller.... 

 

 

Så återigen mormor, och morfar i himlen, tack för julklappen som det tog så lång tid att uppskatta, men som uppskattats mer än någon annan!