Team Sweden
Jag har sedan sommaren 2005 ingått i Sveriges landslag i voltige, något jag av olika själ, inte gör i år. Detta med blandade känslor. Jag har en sommar framför mig som jag kan planera själv, utan x antal timmar i stallet och ridhuset. Jag har en sommar framför mig med en känsla av utanförskap. Det är numera jag och min familj, inte illa dock, men det är bara vi, jag är "bara" en del av oss, inte av något större som jag brukar vara. Jag tror det kallas saknad. Saknad av svettig hud och stinkande hästskit. Saknad av samhörighet och stolthet över att få bära de svenska färgerna. '
Att i flera år ha varit med i sveriges landslag har gett mig mycket, inte nog med alla de platser man sett och de människor man träffat, jag har lärt känna mig själv på många olika plan.
Voltige är, för alla inblandade, inte bara hästar och gymnastik, det är så mycket mer. Det är sammanhållning, planering, samarbete, mod, styrka... listan kan göras lång.
Dessa år och dessa somrar, träningar, förberedelse, resor och tävlingar kan enklast sammanfattas med dessa ord:
glädje, sorg, hopp, förtvivlan, ilska, upprymdhet, stolthet, besvikelse men framförallt känslan av att få tillhöra en grupp, något som skulle komma vara viktigare för mig än vad jag någonsin trott.
Just nu saknar jag det en hel del, att ha sommaren planerad i minsta detalj med träningar och noga förberedning av hästar är inte så dumt trots allt. Att få vara en del av något, att få visa vem man är.
Igår kunde jag inte låta bli, jag klädde mig i en gammal landslagströja när jag åkte mot hästtävlingarna i Björbäck. Inte för att skryta utan just för att visa vem jag är, eller snarare en gång var.
Hela landslagstruppen på EM i Kaposvar, Ungern 2007, en underbar tävling, ett underbart år...
Trackback
jag saknar meeeed...förstår precis va du menar...får kanske va glada för att vi fått chansen att uppleva allt =)
saknar dig...hoppas allt e bra
kram