Besviken men inte förvånad
Precis så kan helgen sammanfattas, besviken på mig själv, stolt över mina fina lagkamrater, stolt över min gamle fine häst, glad över hur bra prestationer vi gjorde tillslut, sjukt besviken på slutresultat och konstiga domarbedömningar, men samtidigt inte förvånad över just detta. Hmm.. varför har man egentligen valt att börja med denna bedömningssport? Idiotiskt egentligen. Men samtidigt en sport som har den största platsen i mitt hjärta och kommer så alltid att ha. En underbar sport, men dock orättvis ibland. Det är SVÅRT att glädja sig åt en förlorad guldmedalj, även då man vunnit silver. Har man vunnit silvret utan att förlora guldmedaljen finns det bara glädje, men i detta fall är det tvärtom. Och när poängskillnaden inte är större än 0.047 ja, då är det svårt att vara glad.
Jag försöker ändå glädja mig åt de två fantastiskt fina kürer vi presterade, åt att Vanzetto faktiskt gick kanonfint för mig under båda kürerna. Men som sagt, det är svårt.
Dock gläder jag mig stort åt Sara och Louises silvermedalj i pas-de-deux klassen. De gjorde två helt fantastiska kürer och underbara fina gamle bengan gick som en klocka. Gick dock ner i trav någon gång under söndagens program helt på grund av mitt extremt låga blodsocker. Det är lätt att tappa koncentrationen då. Dock är man även här fvörvånad över domarnas poäng, under deras första kür som var så gott som felfri fick de 6.5 i poäng av en domare och 4.9 av en annan. Hmm... borde egentligen kräva en förklaring på det, sov hon igenom programmet eller??
Nu ger vi oss och hästarna några veckors välförtjänt voltigesemester. Att smälta.
bilden är lånad från Amandas blogg
Under söndagen sändes finalen direkt på SVT, gå in och kolla den här
jag lyckades få en skillnad på 0,5 och 7,2 i mitt sidstående i tekniska :/ poängen verkar tyvärr diffa på fler ställen...