living on the edge!
Nu krävs det förändring, på många plan, och det måste ske snart. Annars tror jag att jag ligger inlåst på hispan om en månad!
Vet ni att man blir totaltr dum i huvudet utan sömn?? Om inte så gör ett test å sov dåligt ett par dagar och se hur det känns. Jag lovar att man inte vänjer sig, inte jag iaf, jag har inte vant mig på dessa 13 månader och jag undrar om jag någonsin vänjer mig. På måndag MÅSTE jag ringa till BVC och jag ska KRÄVA hjälp. Just nu går nämligen ekvationen dålig sömn, mycket jobb, en man som aldrig är hemma inte ihop. Inte alls faktiskt. Och när ljuset är minst två månader bort är det lätt att inte se det alls. Att inte förstå hur man ska ta sig dit.
Jag beundrar er ensamstående, både mammor och pappor som orkar dra lasset med småbarn ,hem, jobb osv. Ni är helt otroliga oh värda precis hur mycket som helst. Jag hade aldrig överlevt det här utan Andreas, inte en chans, och det är just därför jag känner mig totalt nedslagen just nu. Min älskade man, jag behöver dig!
Nu ska jag ställa mig i duschen, rycka upp mig, och försöka övertala mig själv att jag klarar det här! Det gör jag, för jag är stark!
I eftermiddag är det student och jag ska även iväg och sjunga på bröllop. Det kommer att bli en bra dag, det kommer att bli en bra dag.
Tänk om vi bara hade haft lite bättre väder, tror ni inte att livet hade känts lättare då?
