Förbenade sjukdomsfan!
Ja, jag svär! Jag är arg, upprörd, ledsen och i allmän chock! En härlig julhelg skulle avslutas idag med underbart julfirande hos pappa, ett julfirande jag alltid ser fram emot oerhört mycket, kanske det bästa julfirandet av dem alla, inga krav och framförallt ingen julmat!! Men istället för att mysa med familjen ligger vi på sjukhus. För min del fjärde gången i år, för Benjamin i princip första gången i livet, men troligtvis inte sista. Mitt hjärta, mitt renaste dyraste guld, min skatt och mitt allt har fått diabetes. Denna livslånga sjukdom ska han leva med resten av sitt liv.
Någonstans i mitt chockade sinne kommer ändå tankarna, det är "bara" diabetes! Det är inte cancer eller någon annan direkt livshotande sjukdom. Han kommer kunna leva precis som
alla andra, för det har ju jag gjort. Jag har aldrig begränsats av min sjukdom, ja förutom när jag lekte med Barbie hos systrarna Karlberg och det var dags att städa, då kunde jag ju tyvärr ALDRIG hjälpa till eftersom jag plötsligt fick så lågt blodsocker, men i övrigt nej. Han kommer också klara detta, han kommer också imponera med att kunna ta sina sprutor alldeles själv innan han ens börjat skolan. Jag var bara fyra år när jag kunde ta dem själv, jag tror han kommer vara minst lika grym.
Men ändå, nu ska vi flytta in på sjukhuset i flera dagar, nu ska vi lära om och lära på nytt, det är en sak att ta hand om sig själv, en helt annan att ta hand om någon annan, speciellt det dyrbaraste man har!
Nu ligger han här jämte mig och jag snusar i hans nacke som jag älskar så, han har precis somnat och om
bara några minuter ska de komma och kolla blodsockret igen och sätta en ny nål eftersom den förra krånglade. Han är strong och han är tapper och världens duktigaste kille. Och han kommer att leva och leva fullt ut!!!
jättetråkigt att läsa. Även om det "bara" är diabetes så känns det fruktansvärt att barn ska behöva ligga på sjukhus och behöva lära sig ta sprutor på sig själv. lycka till med allt. det kommer bli en del av hans vardag till slut, även om man inte vill att det ska behöva va så. kram Sanna
Hej Maria! Stor kram till er. Tror inte man "förstår" när man inte har egna barn, men förstår att det känns ledsamt. Men du har rätt, saker och ting kunde varit betydligt värre. Och även om det är sant så får man liv att vara arg, ledsen och svära ett tag. Ni har kunskapen i familjen, det underlättar förhoppningsvis! Och, nu kommer alltid Benjamin att ha något att ta till när leksakerna ska plockas undan;-)
Önskar er ett gott slut på 2011 trots allt. Många kramar/Emma K
Lätt att säja "bara"....men när det gäller barnen så finns det inget "bara"! Kanske man tänker så här i början....barnen är det som sitter närmast hjärtat! <3 Kram.
Hej! Tittar in på din blogg emellanåt o även om vi inte känner varann så vill jag bara skicka en stor kram till er. Hälsningar Majje
Alla tankar är hos er! Det är tufft och jobbigt när man har sina barn på sjukhus. Många styrkekramar till er!!!
Älskade älskade Benjamin!!! De var underbart att se att han var så glad när vi träffade honom idag! Det kommer gå jättebra det här. Det är jobbigt men inget som ni inte klarar av! Vi tror på er och tänker på er! Markus & Anna