Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Jag kan inte fatta att han är borta, att jag aldrig mer ska få sitta på hans trygga rygg, att jag aldrig mer ska få pussa hans mjuka mule, se hans fjäskande uppsyn när han tror han ska få godis. Att jag aldrig mer ska få rida vår lilla favoritrunda vid lagan där han visste precis vart man skulle galoppera och vart man skulle skritta, för något mellanting finns inte. Att jag aldrig mer ska få förundras över att han är så pigg trots sin ålder, skratta över hans burdusa framfusighet när han skulle lastas inför tävling. Att jag aldrig mer ska få galoppera upp för backen där han alltid satte full fart. Att jag aldrig mer ska få burra in näsan i hans man och känna hans doft. Det slog mig för en stund idag och tårarna rullar. Jag saknar honom så!!

Har idag publicerat ett inlägg om honom på voltigens blogg.
Hoppas ni läser det. Hoppas ni minns honom som jag. Älskade, älskade Tornado.