Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Nu kom det ikapp mig

Jag är svullen, sötsugen, obotligt trött, min hy är minst sagt horribel, min förkylning släpper inte, dessutom
är jag nedstämd, slarvig, ensam, pank, gnällig... Nämnde jag att jag är sjukt trött? dessutom har jag halsbränna. För första gången sen gymnasiet typ...
Nu i efterhand har jag insett vilken höst det varit, hur jag drabbats av den osynliga stressen och hur nedbrytande
mitt arbete varit. Nu. Nu insåg jag det. Typ. Och nu är det "för sent" att göra något åt det. Nu kan man bara ge kroppen den tid den behöver. Jag skulle ta det här lovet till att vila. Reparera. Och vila lite till. Men så upptäckte vi Benjamins diabetes. Och så blev det sådär med vilan och alla mina "jag har stressat lite för mycket på negativt sätt-symtom" blossade upp med full kraft!

Detta tenderar verkligen att bli ett klagoinlägg. Stackars mig typ.
Jag längtar sååå tills denna långdragna, sega förkylning är borta, för jag behöver fysisk motion. I mängd. Jag behöver ta ut mig totalt fysiskt, på något sätt kompensera min psykiska trötthet. Jag behöver springa en mil, eller kanske ett helt maraton.. Fast när jag väl kommer ut på en tur kommer jag orka 2-3 kilometer. Men ändå. Jag behöver det. Så snälla förkylning, försvinn! Sen ska jag beställa d vitamin så jag slipper dessa förkylningar...

Ny ska jag ta ett glas vin och lite ost, kolla på premiäravsnittet av The voice på tv och sen blir det sängen! Håller tummarna för att förkylningen är som bortblåst imorgon!






Nils
01 January, kl. 20:42 | Blogg;

Men Hjärtat då! Hade gärna hoppat ner i en soffa med dig, vinet o osten. Gårdagens hemresa till ostens förlovade land var minst sagt jobbig. Storm och flyg är ingen lyckad kombo, sen hoppar någon jävel framför tåget mellan Schiphol och vår hemstad så vi fick byta och åka runt i halva Nederländerna innan vi var hemma. Tårarna bara kom där någonstans bland 24 kg HEAVY resväska, annan löspackning, tågbyte och separationsångest från den svenska julmysigheten. Men Mariten, vi är starka och kommer igen. Glöm aldrig att vi har köpt hus i skottenkrysset, det har inte alla lyckats med;) Du är bäst! Pussa din fina familj från oss.

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback