Om det här med voltige
Man kommer inte ifrån denna sport! Idag har jag och barnen i sällskap av en gammal voltigör dragit över sundet för att kolla finalen i nordiska mästerskapen. En gång i denna sport, alltid i denna sport. Den glädjen, men samtidigt den frustration denna sport kan ge är säkert inte unik men dock så speciell och fantastiskt underbar. När man håller på med voltige lever man, andas man och drömmer man voltige. Resten av livet lever man som i periferin av det som egentligen är huvudhandlingen.Barnen gillar voltige. Jag gillar barnen, såklart, men gillar dem något mer då de gillar voltige. Li ville också ha en fin dräkt ( såklart hon ska få) och båda barnen önskar sig en voltigebock i julklapp. Klart de ska ha det! Bättre present kan inte jag komma på. Kanske en riktig häst Isf.
Största glädjen idag inte de sjukt fina prestationer vi fått se utan faktiskt att barnen kunnat "sitta still" långa perioder (30-60 min) utan att få psykbryt. Stor skillnad mot sm i somras! Detta har lett till att vi fått se så mycket bra! Åh, älskade sport, glöm mig inte, jag har bara pausat dig en stund! 
Trackback
