Majalotta - In this life there are nothing but possibilities

Jag har sedan i slutet av förra året trillat in på en tjejs blogg, hon var gravid då och nästan lika långt gången som jag och det är ju sååå roligt att jämföra magar tycker jag. Dessutom hade hon en son sen innan som var nästan lika gammal som Benji. Detta var dock det enda som var lika med oss, i övrigt var vi totalt olika. Hon är väldigt ung och lever ett helt annat liv än jag. Har inte läst hennes blogg speciellt ofta, en eller två gånger i månaden då läsningen inte ger mig så mycket men tydligen ändå något eftersom jag fortsätter läsa den, dock med ganska långa mellanrum. Nästan 3 veckor innan Li föddes fick hon en son och när jag läste hennes blogg så längtade jag så efter vårt barn, Benjamins syskon.

Igår gick jag av en slump in på hennes blogg och ser till min stora förskräckelse och sorg att hon nyligen förlorat sitt lilla barn i PSD (=plötslig spädbarnsdöd) Jag blev totalt knäckt och grät floder. Igår kom andningslarmet som jag beställt åt Li eftersom hon helst vill sova på mage, men lyckades inte få till det i vaggan igårkväll vilket resulterat i att jag vaknat oändligt många gånger inatt och ruskat om mitt stackars barn för att kolla så hon lever. Jag är trött och ledsen idag och känner så med denna mamma, denna familj som fått uppleva det värsta tänkbara. Man tycker trots allt att när ens barn fyllt nästan 4 månader borde den värsta faran vara över, men så är alltså inte fallet. Ush, jag bara gråter och gråter och lider så med dem.

Älskade barn, jag vet inte vad jag vore utan er, jag njuter så av varje dag jag har med er och tänker ofta att jag är världens lyckligaste. Mitt liv har blivit så mycket rikare och mer betydelsefullt sedan ni kom till oss. Jag brukar sjunga Kents låt "Utan dina andetag" för Benjamin precis när han somnat och lägger så mycket i orden -jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor...vad vore jag, utan dina andetag. Älskar er så!